Det finns medborgare i kommunerna som har hamnat i totalt utanförskap och som far mycket illa. De här personerna har blivit ”nollade” och lever i en moment 22-situation som i princip är helt omöjlig att ta sig ur på egen hand. Alltför snabba och orealistiska politiska beslut har orsakat denna situation!
De personer som åsyftas är medborgare som:
inte har någon arbetsgivare
inte har något lönearbete
inte har a-kassa
inte har rätt till socialbidrag ännu
inte har fått arbetspröva innan de utförsäkrades
inte har möjlighet eller mycket små möjligheter till arbetsprövning efter utförsäkring
inte har fått möjlighet att arbetspröva trots funktionshinder som berättigar till detta enligt lagar och konventioner, (innan de blev utförsäkrade)
inte kan, sjukskriva sig som har funktionshinder och därmed har laglig rätt till särskilt stöd men inte får det som är sjuka men anses friska av FK som enligt FK-AF skall ut på hela den öppna arbetsmarknaden igen, detta trots att de varit långvarigt sjuka och saknar kontakt med arbetsmarknaden som ännu inte får den hjälp av sjukvården som de är i behov av då de inte är sedda i sin problematik detta på grund av vårdgivarnas okunskap, tidsbrist samt resursproblem av olika slag.
När politiken (politiker) gör snabba och genomgripande förändringar i den befintliga samhällsstrukturen och när förändringar sker på ett sådant sätt att människor utesluts ur samhällets gemenskap på ett både abrupt och synnerligen kränkande sätt, så blir det förödande för alla parter. Jag anser det ovärdigt ett modernt samhälle att bedriva en politik som inte är solidariskt, etiskt och demokratiskt förankrad i verkligheten.
Jag skulle vilja veta om det finns någon kommun i Sverige som tagit reda på.
1. Hur många medborgare det är som lever i totalt utanförskap i deras kommun?
2. Hur utanförskapet ser ut utifrån perspektivet ålder och genus?
3. Vilken beredskap har kommunen för att hjälpa de drabbade i nuläget?
2009-03-10 07:00
AGNES, HUMANIST OCH VÄRMLÄNNING
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar